jordgubbarochbubbel

jordgubbarochbubbel

lördag 24 mars 2018

Sommartid



Slutet på mars
och förhoppningsvis slutet på vintern. Nästa vecka väntar påsken, allaredan! Tre månader av 2018 har i det närmaste gått förbi.... eller kanske snarare rusat... vad vet jag...
Men fort tycker jag att det gått.

Tre månader vinter. Känns lagom! Fast Kung Bore kunde gjort sitt intåg redan i december för min del men, så blev det inte. I januari dundrade han in, men nu räcker det! Jag är så redo för vår. Färger, fågelkvitter, blommor och blad och värme! Som jag längtar efter värmen!


Och med värmen går tjälen ur marken. Behövs nu när det är så mycket snö som ska smälta undan. På vår lilla grusväg här hemma har vi sjöar på ett par ställen... inte roligt.
Min bil kan i alla fall inte simma!

April
får vi väl ändå kalla för vårmånad! Även om det kan falla en del nederbörd i form av snö. Men på sina ställen har jag sett att Snödroppar och Vårlökar tittat upp och Tussilago! Det är så härligt när dem dyker upp! För även om kylan ännu håller sitt grepp om oss så vittnar blommorna om snart...
Snart!


Friskis och Svettis
Jag har sakta kommit igång med träningen. Inte så att jag springer något Marathon (kommer nog aldrig att göra det heller) men försiktigt, jag får inte ta ut mig utan måste låta kroppen hinna med och bygga muskler sakta. Muskler som ska stanna (med underhåll förstås).

Det är konstigt hur mina muskler bara försvunnit (eller nej, inte egentligen). Jag tog min styrka för given, den har ju alltid funnits där! Men det är inte bara knoppen som är trött utan även kroppen.
Utmattad! Slut!

Jag har kört slut på mig själv! Under en väldigt lång tid. Tagit hand om allt och alla, utom mig själv. Kämpat på!
Men nu kämpar jag mig tillbaka. Tillbaka till mig själv.





Hjälp
jag har bra hjälp! Och min älskade P och mina fantastiska barn finns där med mig hela tiden.
Stöttar, håller om och går med mig.

Sommartid
i natt klockan två blir klockan tre. Vi hoppar över en timme på dygnet för att få ljusare kvällar framöver. Jag gillar det egentligen inte, min kropp blir lite knasig över den förlorade timmen. Likaså när vintertid ska infalla. Det brukar ta ungefär en vecka innan jag känner mig som vanligt igen. Men jag gillar ordet, Sommartid!

Låter så hoppfullt! Nu är tid för sommar! men först mina vänner
VÅR!

Välkommen!

Från 27/3 - 2017







lördag 3 mars 2018

Mars, vinter, helg och jobb


Nu har vi minsann riktig vinter. Med minusgrader långt över -10... Lägg därtill sol och gnistrande vitt landskap så - Härligt! Visst är det!

Så här såg det ut i onsdags när jag körde till jobbet. Normalt tar resan ca 40 minuter men då fick jag köra runt då E18 var totalt avstängd på grund av olycka så det tog drygt 1,5 timme...

Lördag i dag och jag jobbar stängning vilket innebär att jag slutar kl. 21.15 sen sen kväll. Men vi har lite vakanser och då får man ibland ändra på sitt eget schema och ta en för laget. Imorgon blir något tidigare då slutar jag kl. 18.00.

I vanliga fall jobbar jag aldrig senare än till 19.00 vilket jag gillar. Min energi är bäst på morgonen så att jobba till längre än 18.00 innebär att jag måste hushålla med min kraft (som jag mår just nu..) Men det går ganska bra, fast när jag är ledig finns sällan någon energi över. Vilket inte är bra. Men en gång ska ju gå, tycker jag.



I skrivande stund har vi sol och lite moln på himlen, -12 grader och inte så mycket vind vad det ser ut genom fönstret i alla fall.
Mars månad ska väl innebära att snön och kylan ger med sig men än så dröjer det nog....



Jag är så tacksam ändå för ljuset som sakta blir starkare för varje dag och kylan som gör att man inne i Stockholm inte kan salta bort den vita vackra snön.
Snart så blir det vår...
Snart



lördag 24 februari 2018

Återhämtning



Oj, väldigt länge sedan nu som jag bloggade. Jag har inte läst några bloggar än mindre skrivit något själv.

Ingen kraft
Ingen inspiration
Ingen glädje

Livets väg knallar på ändå.
Mycket uppför tycker jag det har varit och jag har mest stannat kvar i dalen.



Vi var iväg en vecka till Lanzarote, min stora kärlek P och min lika stora kärlek tillika dotter J. Älskade sonen A hade ingen möjlighet att följa med, den här gången.

En vecka med regn, blåst och svalt väder. När solen tittade fram och vi var i lä blev det såklart varmt. Men på lägenhetshotellet var det svalt, alla sängkläder och våra kläder var fuktiga. Duschhanddukarna torkade inte... ja ni förstår. Inget mysigt alls. Egentligen.

Men vi gjorde vad vi kunde. Vi promenerade mycket. Puerto del Carmen är en vacker plats. Och vi har sett många butiker, i varierande kvalitet. Lika många caféer, restauranger och barer dit vi tog vår tillflykt när regnet plötsligt vräkte ner.

Sol och bad fanns inte på menyn den här gången. Och visst är jag besviken på det även om jag vet att vi kan inte göra något åt vädret.
Kallaste perioden på mannaminne sa man...

Vi hyrde bil en dag och åkte runt och turistade. Det är ett fantastiskt landskap och härlig ö.
En vecka av kraftpåfyllnad och batteriladdning.
Och ja, jag hade behövt värmen till min trötta kropp.

Men vi går emot ljus och värme. Bara att snön har lagt ett vitt täcke över naturen gör allting ljusare och så länge det är lite lagom kallt så att snön ligger kvar så trivs jag.

Jag klättrar sakta upp emot toppen igen och jag har inget vidare tålamod och vill må bra som genom en "visp med ett trollspö" men förstår att det kommer inte att hända.
Det gäller att skynda långsamt...


El Golfo - Timanfaya



onsdag 20 december 2017

tre rubriker i en


Julvecka
inte farligt med stress för min egen del. Ska köpa några julklappar till barnen och P men annars blir det som det blir. P och jag ska äta skinka, potatis, kålrotslåda och lite godis på julafton. Vi båda jobbar och sen blir det lite mys bara.
Han och jag.
På juldagen dyker barnen upp på eftermiddagen när jag och P jobbat klart. Vi ska inte äta julmat men klappar, mycket mys och annat gott blir det.





Rubriker så
Jag har inte (min vana trogen) skrivit inläggen i tid men det kan vara så.
Anki har taktpinnen i denna julmånad och rubrikerna som gått förbi lyder,
- rikedom
- utanför
- kris

Jag har krisat dem senaste månaderna. Inte alls gillat mig själv och därmed inget annat heller.
Till slut tog jag i alla fall mig själv i kragen och gick till läkaren. Har fått hjälp med samtal och hon frågade om jag ville ha något antidepressivt men det vill jag inte. Även om det stundtals är mer än skitjobbigt så vill jag känna det som är. Så att jag kan arbeta med mig själv och bli frisk.

Det är vanligt med depression efter någons bortgång har jag läst. Jag kämpar på och tar en dag i taget och när det blir jobbigt försöker jag stanna upp och tänka igenom vad som händer istället för att bara springa på.



P och barnen
är fantastiska och stöttar mig. Även om jag har jättesvårt att ta emot hjälp och lika svårt att be om den när jag behöver. Jag har klarat av så mycket själv. Vilket är bra, men nu behöver jag hjälp och förlåt mig mina kära om jag inte alltid är så bra på att ta emot. Men ni ska veta att jag är så oändligt tacksam!

Depressionen gör också att jag ställer mig själv utanför. Tittar på och avvaktar istället för att delta. Tror ofta det värsta fast jag vet att det inte är så...
Stress är ingenting som jag klarar av att hantera särskilt bra så den försöker jag lämna utanför istället för mig själv. Ibland går det bra och ibland inte.
Så är det och det måste jag lära mig att acceptera.

Men den enorma kärlek som jag känner är en rikedom som jag försöker vårda och all den kärlek som jag får tillbaka likaså.
Lägg därtill vårt fina hus i skogen där vi har privilegiet att få bo, vilken enorm rikedom! All härlig natur och fina djur som vi kan njuta av hela tiden!


Och som hjälper min oroliga själ tillbaka.

Nästa vecka skriver vi om upplyst.








onsdag 6 december 2017

Finland 100 år



Finlands självständighetsdag!
och i år är det 100 år sedan dem deklarerade sig fria från Ryssland.
En stor dag att hylla! 

Heja Finland!
Grattis! på 100-års dagen!












lördag 2 december 2017

rubrik v 48 och porten till jul


Kultur - vad väljer du?
är rubriken för veckan som Olgakatt givit oss. Det är också den sista rubriken för november. Tack Olgakatt! rubrikerna för november fick i alla fall mig att tänka runt på många olika sätt. Jättekul!

Kultur så..

Jag är ju musiktokig på många sätt, sjunga själv, lyssna till eller att dansa till, då gärna något fartigt men gammaldans går också. Även om jag på inget sätt är särskilt duktig men jag tycker att det är roligt.
Sjunga själv är en stor passion som jag inte alls på många år har gett någon plats. Det har helt enkelt inte funnits någon energi till det. Lite skval i bilen visst, men det är också allt.

Musikmässigt är jag en stor allätare. Allt utom techno. Som jag tycker är död musik. Sen finns det låtar med techno influenser som jag gillar.

Under nästa år vet jag att jag ska gå och lyssna till Shania Twain då jag har fått biljetter av min älskling och mina barn. Jag gillar hennes låtar jättemycket! Jag har varit på hennes konsert en gång tidigare. I början av 2000-talet då också i Globen i Stockholm. Jag ser fram emot kommande konsert, men det dröjer till oktober-2018 innan det är dags.
Jag hoppas också att jag kan få tag i biljetter till Askungen på Operan i Stockholm som spelas just nu. Om inte så vet jag att den kommer att sändas i efterhand på en biograf i närheten och kanske kan jag få tag på biljett dit. Det är något som jag verkligen vill!

Annars gillar jag att gå på museum, ta in information om allt möjligt. Förstå sammanhang och historia om stort som smått. I min egen takt, läsa det som känns intressant. Saker som jag inte visste att jag behövde veta förrän jag får det, tycker jag är extra roligt.
Böcker har jag också en stor passion för men det är ett ämne som egentligen kräver ett eget inlägg.







Första advent
imorgon och med det också inkörsporten till jul. Jag älskar ju julen och det ska bli så roligt att pynta upp huset igen med tomtar, stjärnor och ljus. Massor av ljus!
Med första advent blir det också självklart med jullåtar. Som jag har längtat!


Första december igår och kära mammas födelsedag. Om hon varit kvar med oss skulle hon ha blivit 83 år. Koppången var en av sångerna som vi hade på hennes begravning. Jag tycker den är så vacker!
Födelsedag hade också mitt bonusbarnbarn E som fyllde 10 år! Stort Grattis!!

Anki tar över rubriksättningen i december.
Nästa vecka - Rikedom


Välkommen december och trevlig helg alla!