Januari hejdå!

Så har januari nått till ända. Första månaden på året sprang iväg med regn, plusgrader och inte många soltimmar. En dryg vecka googlar jag fram. Och tydligen var det kyligt i början av månaden läser jag på SMHI men det har jag hunnit glömma redan, haha! Och när jag kollar igenom mina foton så minns jag ju förstås att ja, det var kyligt och snö! 

Som jag saknar snön. Gillar inte alls att det är plusgrader och grått grått grått. Men det är bara att åka med! Och snö! ja det lär drälla ner en del till. Och inte mig emot, är det vinter är det vinter. Jag gillar ljuset, att kunna titta ut över skogen där vi bor och se den fastän att det är mörkt ute. Men när februari är förbi då kan det vara slut med snöandet tycker jag. Men det tycker sällan Kung Bore. Haha vi får ju se!

Fredagen den 31 januari

Första halvan av månaden var jag sjukskriven. Sen började jag jobba och började med jobbhelg. Allt känns bra men det där med att börja lite lugnt och fint fanns inte på min karta. Full fart och lite till. Så klart vad annars! 

Månaden slutade med förkylning och någon magåkomma så i torsdags förmiddags fick jag kasta in handduken och gå hem från jobbet. På vägen hem i bilen ville jag bara "blunda lite" men fick stålsätta mig och hålla mig vaken tills jag kom hem. Det går ju inte att köra bil sovandes, haha! Väl hemma så somnade jag tvärt! Det räckte med att sova och hålla mig i säng resten av torsdagen. Igår fredag mådde jag fint igen. Tack o lov!

Denna första februarilördag börjar med att kören har kördag. Vi ska sjunga hela dagen och det ska bli så kul! Efter det sen blir det födelsedagskalas i dubbel bemärkelse då vi ska fira min brorson och dotter som fyller år dagarna efter varandra i nästa vecka. Så en mysig dag väntar! 

Gör er en fin helg alla!

- nu vänder jag blad

Jag har varit hemma ifrån jobbet i snart 14 dagar. På lördag räknar jag med att vara tillbaka. Som jag längtar. Jag vet inte om jag har haft Corona, väldigt lindrigt i så fall. Ingen feber, ingen hosta. Lite "tjorv" i luftrören, huvudvärk ibland och något tröttare än vanligt. Varannan dag. Tacksam i vilket fall som helst att jag inte varit sjukare. Tack kära Universum!

Min kära sambo P är inne på sin fjärde vecka. Det är troligt att det är Corona. Han har heller inte haft någon feber, men hosta, huvudvärk och så trött, vissa dagar värre än andra.

Ser så mycket fram emot att få komma igång igen. Även om vi fortsatt behöver hålla avstånd så känns det fantastiskt att kunna tänka på att jag får handla det vi behöver själv. Åka till Norrtälje och köpa en kaffe och ta med mig ut, om jag vill. Strosa ut med ån och titta på fåglar och vattnet som stilla letar sin väg. Om jag vill.
Om jag vill.
OM - jag vill!
JAG VILL!!

Att vara i karantän och hålla sig hemma är ju nödvändigt, men ingen ska tro att det är roligt. Att inte känna sig fri och få göra som jag vill tär. I alla fall på mitt psyke. Att för hundrade gången leta efter en film eller serie att se på Netflix eller någon annan sajt är inte roligt till slut. Vi har sett många bra filmer, både nya och gamla som vi redan sett. Sådana som är mindre bra har också förekommit, då har vi stängt av efter en stund...

Jag längtar efter allt möjligt konstigt nu bara för att jag inte kan.
Vi har sällan godsaker hemma, men OJ så jag har längtat efter godis nu när jag inte bara kan slänga mig iväg och köpa...

Då vet jag ju att jag är lyckligt lottad. Det finns så många som mår fruktansvärt dåligt. Både sjuka i  Corona men också av allt skit i och med Corona.

Vi har ändå försökt hålla igång lite. En karantänpromenad varje dag med kompostpåsen till soptunnan och för att kolla posten. Inte något maraton haha, ungefär 400 meter fram och tillbaka. Lyckliga för att vi bor som vi gör i skogen och har möjligheten.

Men nu vänder jag blad och ser fram emot att få jobba igen, njuta av våren och sätta igång och göra fint i trädgården.

Ta hand om er och varandra!
Kram

när stressen kryper för nära inpå

Ångest
tryck och ett "trassligt ludd" som infinner sig över bröstet med katastroftankar är vad det innebär för mig.
Hjärtat som slår i hundranittio, svettpärlor som tränger fram i pannan. Magen krampar i hop sig i värk och absolut ingenting fungerar som det ska.

Hjärnspöken
som skriker hur oduglig jag är. Långa haranger av samtal mellan mig och någon annan som bekräftar det jag redan vet, att jag är värdelös. Varför sa jag inte det, eller så istället? 
Hjärnspöken som bara trycker ned mig och inte tillför ett endaste dugg som är bra för mig.

I tid och otid
dyker detta tillstånd upp. Ofta i samband med sänggåendet så att jag låg där och blev varmare och varmare.. klarvaken med en hjärna på högvarv som vägrar sluta tänka på allt och inget, med en poppande låt i bakgrunden som maler och maler en och samma strof om och om igen...

Vilket i sin tur
resulterar i att jag blir trött, förstås. Att sova fyra fem timmar per natt där jag också vaknade ett par tre gånger med nya panikångestattacker gör ingen bättre. Jag blev långsam och omständlig. Kunde inte hålla koncentrationen eller fokus på något...
trasig...

Då är det viktigt
att komma ihåg att det är just hjärnspöken.
Jag är inte värdelös eller oduglig. Jag var sjuk. Hjärnan spelade mig ett spratt. Det är mycket lättare att fastna i negativa tankar än att hålla fast i dem positiva. 

Hitta tillbaka till mig själv
När allting som innebär att leva känns tungt och jobbigt och jag inte orkade göra någonting, då snurrade den nedåtgående spiralen fort.
Jag var min prestation. Och när jag inte orkade prestera så dög jag ingenting till.

Vad göra då?

Ja, för mig handlade det om att acceptera att jag var sjuk. Och tänka snälla tankar om mig själv. Säga till mig själv på skarpen att 

"det finns ingen sanning i dina tankar! 

Det kommer inte att hända, det VET du!" och så vidare. 

Men framför allt, släppa taget det som varit och TITTA FRAMÅT! Det går inte att göra något ogjort!

Skogspromenader

fungerar bra för mig. Att vandra över stockar och sten, ta in naturens alla olika dofter och ljud och bara vara, är som ren medicin för mig. 

Träning eller motion

Men också att tänka på, träning innebär att jag måste prestera, gör si och så många upprepningar eller cykla i x-minuter eller kilometer för att nå ett mål och där är jag inte. 

Utan att motionera för min egen skull. I min egen takt. För att må bra! 

För mig innebär det att jag yogar nästan varje dag. Promenerar när jag orkar och simmar när jag har möjlighet. Göra det som jag tycker om.

Återhämtning är det viktiga

Att gå och lägga mig ungefär samma tid varje dag och sova mina åtta timmar. Och sitta ned och vila emellanåt. Att inte strunta i mina raster och att äta regelbundet. 

Men framför allt, vara snäll emot mig själv. Ge mig själv en klapp på axeln när jag gör något bra. 

Jag är bra som jag är!

Hitta andras
instagramkonton, bloggar eller sociala medier som vittnar om att dem också har gjort en liknande resa. Vi är alltför många som drabbats av utmattningssyndrom.
Jag är inte ensam. Varken om detta eller annars.
Jag har min lilla familj. Som finns i ur och skur.
Älskade älskade P, A och J ni har alla stor plats hos mig och jag är så tacksam att jag har Er <3. Och älskade katten Lina förstås. 

Stor kram

Tomt

Många bilder har flimrat förbi i tankarna dem senaste dagarna

Bilder på dig mamma där du låg i sjuksängen eller där du satt i solen på verandan i mitt förra hus

Flera olika situationer där du varit med

Igår hörde jag hur en kund började tokhosta när jag var på jobbet och tårarna steg ofrånkomligt i ögonen på mig då jag direkt tänkte på dig och hur du hostade dem senaste veckorna

Hur du fick ta i för att det skulle komma upp, det som retade,

men hur du egentligen inte hade tillräckligt med kraft

Kära mamma

som du kämpade

Nu kämpar vi andra vidare och det är så tomt

Så tomt

Många många tårar

och fler lär det bli

Och så får det vara

Jag får stanna här i ingenmanslandet av känslor ett tag framöver

Tårar svämmar över och förhindrar mig att se

Så tomt

Tomt

Mamma<3

10 januari - Farväl

Så kom den dagen som oundvikligen ska komma till oss alla.

Min kära kära mamma lämnade jordelivet för något annat..

Det är en sådan oerhörd sorg och det gör så fruktansvärt ont i mig.

Jag är säker på att du har det bättre där du är mamma men jag önskar ändå att jag fått ha dig hos mig!

Jag vet att du inte kände dig färdig här..

Du såg så mycket fram emot att få fira din födelsedag som du ju missade när du låg på sjukhus.

"Vi får ta kalaset lite längre fram, när jag är frisk, sa du.

 Jag är glad att vi köpte med en tårta till dig och att vi åt den tillsammans där på sjukhuset..

Bara för en fyra veckor sedan satt du där i sjuksängen och längtade hem till din fina fina fåtölj och ännu mer fina tv, som du sa. Den "lilla" pluttvn på väggen där i ditt sjukrum gick inte att se på.

Annat var det hemma hos dig!

Och stavningen i korsordet, hur stavar man till...? - vad det var du frågade, har jag nu glömt, men det var ett ord med dubbel innebörd, som gått eller gott. Och hur du sakta nickade och sa, "ja, just det". Du hade alltid svårt för den typen av ord. Men där i sjuksängen hade du tid att tänka på sådant.

Och för bara en vecka sen när jag hjälpte dig att äta soppan, som du tyckte så mycket om så frågade du mig "tror du jag ska klara det här?" och jag svarade, -det tror jag men det är du som bestämmer...

Du låg där alltför länge, kära mamma!

Vi ses i framtiden säger min dotter och i Nangijala som min näst äldsta systerdotter säger...

Du gav alltid mer än du tog kära mamma!

Tog alltid så väl hand om alla dina nära och kära, mycket mer än om dig själv.

Hela mitt liv flimrar förbi i tankarna, olika saker som vi gjort tillsammans både när jag var väldigt liten och som vuxen. Och det är väl så det ska vara. Livet passerar...

Jag kommer alltid att sakna dina kloka ord, dina roliga kommentarer i dem mest konstiga situationer.

Jag hatar att inte kunna ringa till dig, som jag gjort nästan varje dag så länge..

Jag är för alltid tacksam för att du var min mamma!

Du ska alltid finnas med mig!

Farväl kära mamma!

Rubriker - Bida Beda Ordet & halvårs koll...

Ja här blir det flera i en.
Ni har minsann bidat er tid i väntan på mina inlägg.
December månad har inte alls varit som jag ville och inte julen heller.. men med kära mor på sjukhus så ställdes mycket på sin spets.
Kära mamma kämpar ännu emot bakterier och skrutt på sjukhus. Hon har haft extrem otur..
Först lunginflammation, sen två hjärtinfarkter, bakterier i tarmen med svår diarré, influensan och nu lunginflammation igen... hjärtat är trasigt och skulle behöva en operation, men hon är inte i fysiskt skick för att klara en operation... så jag håller tummar bidar och bed(j)ar...
Ack ja..

Tove som satt december månads teman lurade i alla fall mig med att alla rubrikers första bokstav bildade ett ord - ABBA. Klurigt och roligt!
Och jag som stort ABBA-fan när jag var liten kan ju inte låta bli att dela en låt, förstås!
Den här passar bra nu när dottern i denna månad gått och blivit med sin första egna lägenhet och ska flytta hemifrån. Stort och häftigt!!

Halvårskoll - bildbomb!

Juli

 Vi hade 2 x 50 års party i trädgården jag och min älskade P och vi drog i väg med goda vänner på kryssning till Mariehamn med M/S Viking Cinderella.


Augusti

Äntligen semester och vi åkte till den grekiska ön Karpathos och hade en härlig vecka, jag och P. Där fyllde jag också 50 år och resan var min och Ps 50 års present till oss själva. Jag åker gärna dit igen!

September

Jag flyttar min blogg hit till den här portalen och döper också om den...


Oktober

Min axel krånglar och jag tar tag i träningen och börjar simma, powerwalka och träna med gummiband efter ett program som naprapaten gett mig.

Axeln är långt ifrån bra men träningen flög sin kos när mamma hamnade på sjukhus.

Jag ska sätta fart igen - nästa år! ;-)

November

Första snön föll i mängder och jag var iväg på studieresa till Göteborg och kollade in blåmusselodling (här kan du läsa om den resan om du vill).

Jag och P åkte på en myskryssning till Åbo med M/S Vking Grace. En skön och lugn resa.

Mamma blir inlagd på sjukhus..

Vi var på adventsfika hos Ps pappa - julmys!

December

Snö har fallit till och smält bort igen...
Vi var hos Ps syster på fjärde advent och klädde julgranen glöggade och mös lite inför julen...
Jag fick sen hög feber på kvällen och la mig i influensan. Inget jobb på hela julveckan...

Julafton var grön men solen kom fram och vädret var rätt okej ändå. Jag hälsade på hos pappa vid graven innan jag åkte hem till min bror och åt lite jullunch innan vi tillsammans åkte till mamma på sjukhuset. Hon hade ingen aning om att det var julafton...

Vi firade lite jul med mina ungdomar på annandagen men fuskade och åt ingen julmat. Gjorde absolut inget! En härlig dag tillsammans hade vi.

Idag blir det lugnt, jag är ledig och ska göra några ärenden innan jag åker till mamma. Sen ska P och jag äta lite gott innan soffläge intas...

Vem som tar över och sätter rubriker i januari vet jag inte i skrivande stund men jag återkommer om det!

Ett gott slut och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag Er alla!

Anki, Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Olagkatt, Pensionären på ön, Pettas, Tove, Ulla

Tuffa tider - dan före dan före dan...

i sjukstugan
där jag befinner mig just nu
jag har dragit på mig influensa med feber, snor, host, huvudvärk ja kort sagt ont överallt

där kära mor fortfarande också är fastän hon är kvar på sjukhuset det har visat sig efter många blododlingar att hon har influensa
så det är egentligen inte konstigt att jag åkt på det också då jag hängt med henne så mycket jag kunnat och fått

men det är surt
har inte hälsat på mamma sedan i lördags
inte jobbat alls denna vecka
och som om jag inte mådde eländigt redan

det är bara att bryta ihop
och komma igen

julen har jag lagt på paus
jag vet ju inte alls hur den kommer att bli
med största sannolikhet på sjukhus
och med lite tur orkar vi med att hålla lite jul här hemma
på annandagen

i morgon är en annan dag
som Christer Björkman sjöng i någon mello för så länge sedan

Toves teman
till veckans rubrik (förra och denna veckas) kommer så småningom när jag orkar plita ner några rader mellan nysattackerna

lite jul
i tonform ska jag ge er ändå
texten passar så bra i dessa dagar

Två i en, blir det ABSOLUT i Veckans rubrik

Man ska inte ropa hej när man sitter på bäcken...
det vet väl alla.
Men ibland händer det i alla fall.
Efter förra veckans inlägg där jag berättade att min kära mor ligger på sjukhus så trodde jag ju att nu blir det bättre...

Jag vill inte trötta ut er med detaljer men hon blev sämre och fick åka ambulans tillbaka till hjärtintensiven. Veckan har varit tung och även om hon nu mår bättre så tar vi en dag i taget.
Mer än så skriver jag inte.

Därför blir veckans inlägg som Tove vill att vi ska skriva, om ABSOLUT lite kort.

Jag vill absolut dela med mig av en gammal dänga eller snarare två som jag av en slump sprang på häromdagen. Det var absolut en positiv överraskning.

Här har ni den. Två i en!

Nästa vecka: Bida
Sköna söndag!


Anki, Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Olagkatt, Pensionären på ön, Pettas, Tove, Ulla

turbo i känslor och lite arom i veckans rubrik

En dryg vecka har gått sedan jag skrev ett inlägg här. Jag har svårt att greppa vart tiden tog vägen. Dagarna har verkligen gått i ett virvlande fartfyllt tempo. Dagen har smält in i natten och mina välbehövda sovande timmar har blivit något för korta och tid för annan återhämtning och egentid har inte funnits. Och ni som har hängt med mig ett tag vet vid det här laget att december är månaden då jag arbetar som allra mest. Och den resan har bara börjat. Jag hoppas komma tillbaka till det i ett annat inlägg.

Tove är temageneral i december månad och hennes första rubrik är arom.
Det finns många många många tusen olika sorters arom, både smaker och dofter. Den jag tänker skriva om idag är inte en av dem trevligaste, känslomässigt.

Doften på sjukhus. Jag kan inte rättvist beskriva den med ord men en blandning av sjuk, plast, -ingen-doft-på-tvål-men-ändå-doft av tvål och handsprit. Och då är det aromen av sjuk som har störst plats.
Det första minnet som jag har av den doften är från när jag var 6 (nästan 7) år gammal. Min pappa låg på sjukhus för han hade brutit foten, vid ankeln. Alla ben av. Och jag kom in på rummet, såg pappa ligga på sängen, han lyfte upp mig och satte mig på sängkanten, och jag ville bara åka hem. Jag såg på mamma med darrande underläpp och sa att jag vill åka hem. Jag vill inte vara här.

Det minns jag tydligt. Sen är det blankt. Vi stannade säkert en stund och mamma och pappa bedyrade att "pappa kommer hem snart" men... ångest!

I förra veckan blev min mamma inlagd på sjukhus. Fina lilla mamma, som trodde att hon hade vinterkräksjukan.
Efter en vecka hemma så kom hon iväg till Vårdcentralen där läkaren sa att hon behövde både penicillin och hostmedicin, men att hon inte vågade skriva ut något till mamma utan ville att mamma skulle åka in till akuten. Men mamma var helt slut efter att ha varit hos läkaren så hon ville åka in dagen efter. Min bror följde med mamma in till akuten och mamma blev inlagd.

Stort TACK till den läkaren som efter att ha pratat med mamma om sjukdomsbilden dittills tog ett EKG på mamma.
Mamma hade lunginflammation och till följd av denna fått en liten hjärtinfarkt. Därav att hon kräktes hela kroppen ut och in. Ingen vinterkräksjuka där.

Samma typ av ångest drabbade mig när jag klev in på hjärtintensiven där mamma låg som jag kände som liten när pappa brutit foten. Den där doften! Ingen för mig behaglig arom. Alls.

Mitt i allt farande mellan jobbet, mammas bostad, sjukhuset och hemma så har min älskade dotter köpt en lägenhet. Från visning, bud och inköp 8 dagar. Hon (och två andra) var på visning en knapp vecka innan den första planerade visningen. Då hon inte kunde för att hon arbetade. Efter den sista visningen blev det budgivning som J vann! Hon är så glad och jag också!

Vi har också hunnit med lite glöggmys med kompisar på lördagskvällen och med Ps familj förra söndagen. Det finns väl ingen arom som jag gillar så mycket i juliga tider som glögg. Eller! alla juliga aromer är jag totalt kär i. Heja julen och välkommen!

Veckan som passerat har varit en ren berg och dalbana i känslor. Känslor på alla plan. Lycka, sorg, förtvivlan, total glädje och en enorm trötthet. Men nu är jag ledig och ska försöka återhämta mig så gott jag kan. Mamma ligger inte längre kvar på intensiven utan är flyttad till geriatriken och återhämtar sig sakta. Vilket är jätteskönt!

Nästa vecka: Absolut

Äntligen helg!


Anki, Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Olagkatt, Pensionären på ön, Pettas, Tove, Ulla