Vad hände? Sommaren springer förbi, semestern känns långt borta redan. Jag hade två veckor i juni... Har förstås tre veckor sparade och hoppas att vi kan komma iväg till Grekland.
Första veckan var vi hemma och jobbade med taket till verandan som vi byggt. Vi hade tak på verandan tidigare men behövde ta bort det då vi lade om taket på huset för några år sedan.
Andra veckan var jag i Kalmar med mina vuxna barn samt bror med familj. Vi hade det så bra!
Jag har uppdaterat lite här på sidan med lite mat och trevliga inspirationssidor att klicka in sig på. Jag upptäckte att jag följde så himla många på instagram och missade därför de inlägg som jag vill se men jag vill också ha möjlighet att besöka dessa då jag tycker om deras grejer. Kika in om ni också vill "sno idéer" till hem, trädgård eller vad det kan vara.
Tidig lördagmorgon och fåglarna kvittrar utanför fönstret. Det är så ljuvligt att lyssna till.
Veckan på jobbet har varit rörig men okej. Nu ser jag fram emot en veckas semester då vi bara ska vara hemma och jobba undan lite, både inom och utomhus. Jag älskar att hålla på ute. Vår baksida behöver sig ett lyft sedan vi grävde nytt avlopp för några år sedan. Där är mest leråker men i den växer nu allt möjligt och omöjligt. På gräsmattan ligger som jag redan berättat en hel del snö kvar så där kan vi inte göra så mycket ännu, men det smälter även om det går långsamt. Ännu ligger tjälen kvar så det är bara att vänta...
På gräsmattan ligger ännu mycket snö...
Under onsdagens pw så såg jag snödroppar och årets första fjäril, jag vet inte vad det är för sort men gullig är den. Jag tycker det känns tidigt för fjärilar men gissar att där i solgasset var det varmt och skönt för den även om skuggan är väldigt kall ännu. Men så härligt med vår!
Ungefär på mitten av bilden ser du fjärilen
Det är nästan två år sedan jag bloggade och jag känner att jag får tänka till lite för att hitta alla funktioner igen. Men jag gillar det ju. Och hoppas att inspirationen håller sig så att jag kan fortsätta.
Att Anders Bagge tävlade i melodifestivalen är väl knappast någon hemlighet för någon. Jag har själv inte sett mello i år, heller inte hört en enda låt av dem tävlande förutom just Bagges. Då slog vi på tvn och kollade, bara hans bidrag. Bam! där satt den! jag tycker jätte mycket om hans låt. Men mest älskar jag hans sätt att sjunga.
Mars månad har verkligen visat sig ifrån sin bästa sida med soliga varma dagar och smältande snö. I stan är det mesta av snön borta men här hemma ligger den ännu tjock på gräsmattan. Det kommer att dröja ytterligare ett tag innan den är borta då granar, tallar och björk runt tomten är för höga för solen att komma över. Tack o lov så har det mesta smält bort på vägen.
Fåglarna har i alla fall vaknat och kvittrar på som bara den. Jag kan lyssna på dem hur länge som helst. Älskart!
Grannens hästhage som jag passerade när jag var ute på min pw
I början av mars avled Ps mamma.
Helt hastigt!
Efteråt så förstår vi ju att hon var jättesjuk. Cancer.
Hon åkte in akut till sjukhus på torsdagsmorgonen och avled på tisdagsmorgon veckan efter, så det gick väldigt fort. Så sorgligt men skönt för henne att det gick fort så hon slapp den hemska smärtan.
P och hans syster C var där hos henne varje dag. Jag var där också så vi hann alla ta farväl.
Men det är ju sen efteråt som alla tankar kommer. Som inte går att få svar på. Båda mina föräldrar har vandrat vidare och det är så jag känner. Mycket som jag ibland funderar på som jag tänker "undra vad mamma hade tänkt om det här", eller pappa...
Vi var i väg till Gran Canaria jag, P och hans mamma I, i maj förra året. Det blev hennes sista resa. Jag är så glad att vi gjorde den. Det var en fin vecka med sol och värme, bad, god mat, gott vin och öl och goda drinkar. Vi hyrde bil en dag och åkte runt på ön. En mycket härlig vecka!
I slutet av april begravdes I. En stilla borglig begravning. Mycket mycket fin! Och det lilla Skogskapellet på Skogskyrkogården passade så bra!
Långhelg på ingång och jag jobbar. Likaså imorgon på "klämfredagen" men lördag och söndag är ledigt!
Ha nu en fin helg alla!
När jag var liten hade jag en bästis. Och med liten menar jag innan 7 års ålder. Vi brukade leka med bilar i sandlådan och bygga hus och vägar. Gå till lekparken och stanna där i flera timmar och gunga, klättra i klätterställningen, gunga på gungbrädan - en riktig favorit! Att gunga så högt så att vi verkligen studsade till högt där uppe i luften. Hur kul som helst!! Och plaskdammen! Som vi lekte i den och skrapade upp knäna i botten på asfalten. Men en fröjd att kunna ta med sig picknick och stanna där hela dagen innan vi var tillräckligt stora för att gå till badstranden själva.
På vintern åkte vi med slängkälken i parken. Eller pulka i skogen bakom vårat hus. Min bästis bodde i porten bredvid mig och vi hade så mycket roligt ihop. Men vi bråkade också - men det gick fort över, tack o lov!
Senare sen när vi var en sådär 9-10 år så utökades kamratkretsen och vi umgicks fler än bara vi två. Men vi fortsatte att åka pulka och bygga gupp i snön. Skridskor älskade vi också. Vi var ute i timmar tills vi var blöta och tårna inte längre hade någon känsel. Då gick vi ofta in till Annika och drack te och käkade rostade mackor.... så gott!
Under somrarna cyklade vi ner till Ängby eller Kaananbadet där vi höll till hela dagarna med medtagen picknick. Min bestod oftast i Skogaholmslimpa med Herrgårdsost och mammas hemgjorda drottningsaft. Kanten på osten som bågnade då den svettades i solen. Men oj så gott det smakade! Alltid! Och som vi badade, i timmar!!
När skolan började var vi pepparkaksbruna allihopa. Fina fina minnen!
M-L, jag och Annika har kontakt än idag. Så roligt!
Bästisar ja. I vuxen ålder kallar vi ju inte våra nära vänner för bästisar även om dem ju är det.
Tidigare hade jag många kvinnor i min närhet som jag umgicks med. Inte så ofta men några gånger om året blev det. Men livet sänder i väg oss på olika vägar och träffarna blir allt mer sällan. Via sociala medier håller vi ändå ett litet vakande öga över vad vi alla håller på med. Det är skoj!
Men jag saknar kontakten. Nu under Corona blir det särskilt tydligt. Det är kul att se fina bilder på Instagram och FB men i och med att vi har dessa sociala medier så rings vi ju inte. Innan våra smarta telefoner kom in i bilden så ringde vi till varandra och kollade läget, med det händer inte idag. Det behövs liksom inte, vi ser ju vad vi alla har för oss ändå. En glimt i alla fall.
Häromdagen hörde jag en låt på radion som fick mig att tänka på det här. Och i socialdistanseringens tid så blir det tydligt, jag och du får vara vår egen bästis. Vilket vi ju alltid ska vara! Men jag saknar mina väninnor!
Tycker så mycket om den här låten. Både text, musik och arrangemang! Kanonbra helt enkelt! Jag kan lyssna om och om igen. Älskar när det är så!!
Vill du följa mig på instagram så hittar du mig under jordgubbarochbubbel.
Skön söndag!
Kram
Jag har varit hemma ifrån jobbet i snart 14 dagar. På lördag räknar jag med att vara tillbaka. Som jag längtar. Jag vet inte om jag har haft Corona, väldigt lindrigt i så fall. Ingen feber, ingen hosta. Lite "tjorv" i luftrören, huvudvärk ibland och något tröttare än vanligt. Varannan dag. Tacksam i vilket fall som helst att jag inte varit sjukare. Tack kära Universum!
Min kära sambo P är inne på sin fjärde vecka. Det är troligt att det är Corona. Han har heller inte haft någon feber, men hosta, huvudvärk och så trött, vissa dagar värre än andra.
Ser så mycket fram emot att få komma igång igen. Även om vi fortsatt behöver hålla avstånd så känns det fantastiskt att kunna tänka på att jag får handla det vi behöver själv. Åka till Norrtälje och köpa en kaffe och ta med mig ut, om jag vill. Strosa ut med ån och titta på fåglar och vattnet som stilla letar sin väg. Om jag vill.
Om jag vill.
OM - jag vill!
JAG VILL!!
Att vara i karantän och hålla sig hemma är ju nödvändigt, men ingen ska tro att det är roligt. Att inte känna sig fri och få göra som jag vill tär. I alla fall på mitt psyke. Att för hundrade gången leta efter en film eller serie att se på Netflix eller någon annan sajt är inte roligt till slut. Vi har sett många bra filmer, både nya och gamla som vi redan sett. Sådana som är mindre bra har också förekommit, då har vi stängt av efter en stund...
Jag längtar efter allt möjligt konstigt nu bara för att jag inte kan.
Vi har sällan godsaker hemma, men OJ så jag har längtat efter godis nu när jag inte bara kan slänga mig iväg och köpa...
Då vet jag ju att jag är lyckligt lottad. Det finns så många som mår fruktansvärt dåligt. Både sjuka i Corona men också av allt skit i och med Corona.
Vi har ändå försökt hålla igång lite. En karantänpromenad varje dag med kompostpåsen till soptunnan och för att kolla posten. Inte något maraton haha, ungefär 400 meter fram och tillbaka. Lyckliga för att vi bor som vi gör i skogen och har möjligheten.
Men nu vänder jag blad och ser fram emot att få jobba igen, njuta av våren och sätta igång och göra fint i trädgården.
