- musik som terapi

Tack för värmande och fina kommentarer till mitt förra inlägg!
Det är så roligt att ni kommenterar, det gör bloggandet så mycket roligare!
Och jag blir alldeles varm i hjärtat av era fina ord. Tack!<3<3<3<3

När jag skriver om min utmattningsdepression så är det för att få det ur mig. När jag har plitat ner det här så behöver jag inte tänka på det mer. Det ligger inte kvar i mig och tar plats, så att säga..

Men jag vill också berätta att jag mår mycket bättre nu. Efter örter och kosttillskott och samtalsterapi. Mycket mycket bättre!

En pensée som förvildat sig från en kruka jag hade för några år sedan... den här växte så här fin i början av oktober... knas!

Häromdagen hörde jag en gammal låt ifrån 1991 som jag inte tänkt på, på länge.
För mig är den en låt som verkligen får mig att må bra.
Den börjar lite försiktigt i versen för att sen byggas upp till refrängen, för att sen gå något tillbaka innan den brakar loss igen. Det är sådant som jag gillar.

Dessutom är det fina harmonier och texten talar direkt till mitt hjärta...

Halva den här veckan har i det närmaste passerat. Jag ska snart bege mig till jobbet och där händer det också spännande saker. Det är roligt! Berättar mer när allt är klart!

Stor kram

när stressen kryper för nära inpå

Ångest
tryck och ett "trassligt ludd" som infinner sig över bröstet med katastroftankar är vad det innebär för mig.
Hjärtat som slår i hundranittio, svettpärlor som tränger fram i pannan. Magen krampar i hop sig i värk och absolut ingenting fungerar som det ska.

Hjärnspöken
som skriker hur oduglig jag är. Långa haranger av samtal mellan mig och någon annan som bekräftar det jag redan vet, att jag är värdelös. Varför sa jag inte det, eller så istället? 
Hjärnspöken som bara trycker ned mig och inte tillför ett endaste dugg som är bra för mig.

I tid och otid
dyker detta tillstånd upp. Ofta i samband med sänggåendet så att jag låg där och blev varmare och varmare.. klarvaken med en hjärna på högvarv som vägrar sluta tänka på allt och inget, med en poppande låt i bakgrunden som maler och maler en och samma strof om och om igen...

Vilket i sin tur
resulterar i att jag blir trött, förstås. Att sova fyra fem timmar per natt där jag också vaknade ett par tre gånger med nya panikångestattacker gör ingen bättre. Jag blev långsam och omständlig. Kunde inte hålla koncentrationen eller fokus på något...
trasig...

Då är det viktigt
att komma ihåg att det är just hjärnspöken.
Jag är inte värdelös eller oduglig. Jag var sjuk. Hjärnan spelade mig ett spratt. Det är mycket lättare att fastna i negativa tankar än att hålla fast i dem positiva. 

Hitta tillbaka till mig själv
När allting som innebär att leva känns tungt och jobbigt och jag inte orkade göra någonting, då snurrade den nedåtgående spiralen fort.
Jag var min prestation. Och när jag inte orkade prestera så dög jag ingenting till.

Vad göra då?

Ja, för mig handlade det om att acceptera att jag var sjuk. Och tänka snälla tankar om mig själv. Säga till mig själv på skarpen att 

"det finns ingen sanning i dina tankar! 

Det kommer inte att hända, det VET du!" och så vidare. 

Men framför allt, släppa taget det som varit och TITTA FRAMÅT! Det går inte att göra något ogjort!

Skogspromenader

fungerar bra för mig. Att vandra över stockar och sten, ta in naturens alla olika dofter och ljud och bara vara, är som ren medicin för mig. 

Träning eller motion

Men också att tänka på, träning innebär att jag måste prestera, gör si och så många upprepningar eller cykla i x-minuter eller kilometer för att nå ett mål och där är jag inte. 

Utan att motionera för min egen skull. I min egen takt. För att må bra! 

För mig innebär det att jag yogar nästan varje dag. Promenerar när jag orkar och simmar när jag har möjlighet. Göra det som jag tycker om.

Återhämtning är det viktiga

Att gå och lägga mig ungefär samma tid varje dag och sova mina åtta timmar. Och sitta ned och vila emellanåt. Att inte strunta i mina raster och att äta regelbundet. 

Men framför allt, vara snäll emot mig själv. Ge mig själv en klapp på axeln när jag gör något bra. 

Jag är bra som jag är!

Hitta andras
instagramkonton, bloggar eller sociala medier som vittnar om att dem också har gjort en liknande resa. Vi är alltför många som drabbats av utmattningssyndrom.
Jag är inte ensam. Varken om detta eller annars.
Jag har min lilla familj. Som finns i ur och skur.
Älskade älskade P, A och J ni har alla stor plats hos mig och jag är så tacksam att jag har Er <3. Och älskade katten Lina förstås. 

Stor kram

mörker

Igår morse när jag körde till jobbet regnade det små små miljoner droppar. Som alla landade på framrutan på samma gång om och om och om igen. Torkarna svepte bort och lika fort var där nya.
Lägg därtill ett mulet grått mörker och allt flyter ihop i en enda röra. Det är inte lätt att se framför sig då.
Min väg till jobbet är landsväg, genom åkrar, skog, beteshagar, gårdar och små byar. Jag älskar den vägen. Det går lagom fort. Inte jättemycket trafik och en hel del trevliga betraktelser. När det är tillräckligt ljust dårå…

Men när snön kommer får jag nog åka motorvägen. Den är (kanske) bättre underhållen. Den är några kilometer längre men tar endast 1 minut kortare tid att åka. Därför kör jag den andra, som jag gillar mer. Motorvägen är dötrist!

Ledig helg väntar framför oss.
Skönt! Jag är trött. Behöver lata mig och återhämta kraft.
Vi har inga stora planer. Det blir som det blir. Det gillar jag!

Den stora gravsmyckarhelgen är här.
Jag och dottern var till graven i förra veckan så det blir nog inte den här helgen. Men det vet jag inte än.

Ha en fin helg!
Stor kram

- 1 november

Mörker, regn, blåst och fantastiska färger!
November gör sitt intågande med storm. Och jag försöker hänga med. Men jag tycker inte om detta mörker. Inte heller regnet som piskar emot bilrutan eller blåsten som tar tag i bilen och vill flytta oss åt sidan... men ja! det är som det är och för årstiden helt okej. Och jag accepterar det. Jag bor ju här och det är bara att gunga med.
Skönt att jag har fina sommarminnen att tänka tillbaka på!

November månad. Uppladdning för december och jul.
I år är nog första gången på fyrtio år som jag inte har lyssnat på en enda jullåt innan november... konstigt! Det brukar vara tradition att göra långt innan alla andra...
Men det hänger ihop med att jag försöker vara i dagen, nuet och inte se tillbaka eller längta framåt. Tids nog blir det jullåtar...
Men igår åt jag pepparkakor! Jag kan äta peppisar året runt. Älskar pepparkakor! Annas pepparkakor är favorit! Gärna med mandel. Så så GODA!

bild från här

Häromdagen hörde jag en intervju med Robin Stjernberg på P4 Radio Stockholm. Han släpper ny musik. Han spelade en låt live i studion som är toppenbra. Jag är ingen fan av honom. Alls. Gillade inte hans bidrag i mellon för flera år sedan. Det är kul när man upptäcker att man kan ändra inställning.

Två arbetsdagar kvar på den här veckan. Sen väntar ledig helg! Skönt!
I skrivande stund inga planer. Bara städa undan lite här hemma och ta det lugnt!
Stor kram!