jordgubbarochbubbel

jordgubbarochbubbel

lördag 3 december 2016

turbo i känslor och lite arom i veckans rubrik


En dryg vecka har gått sedan jag skrev ett inlägg här. Jag har svårt att greppa vart tiden tog vägen. Dagarna har verkligen gått i ett virvlande fartfyllt tempo. Dagen har smält in i natten och mina välbehövda sovande timmar har blivit något för korta och tid för annan återhämtning och egentid har inte funnits. Och ni som har hängt med mig ett tag vet vid det här laget att december är månaden då jag arbetar som allra mest. Och den resan har bara börjat. Jag hoppas komma tillbaka till det i ett annat inlägg.

Tove är temageneral i december månad och hennes första rubrik är arom.
Det finns många många många tusen olika sorters arom, både smaker och dofter. Den jag tänker skriva om idag är inte en av dem trevligaste, känslomässigt.





Doften på sjukhus. Jag kan inte rättvist beskriva den med ord men en blandning av sjuk, plast, -ingen-doft-på-tvål-men-ändå-doft av tvål och handsprit. Och då är det aromen av sjuk som har störst plats.
Det första minnet som jag har av den doften är från när jag var 6 (nästan 7) år gammal. Min pappa låg på sjukhus för han hade brutit foten, vid ankeln. Alla ben av. Och jag kom in på rummet, såg pappa ligga på sängen, han lyfte upp mig och satte mig på sängkanten, och jag ville bara åka hem. Jag såg på mamma med darrande underläpp och sa att jag vill åka hem. Jag vill inte vara här.

Det minns jag tydligt. Sen är det blankt. Vi stannade säkert en stund och mamma och pappa bedyrade att "pappa kommer hem snart" men... ångest!

I förra veckan blev min mamma inlagd på sjukhus. Fina lilla mamma, som trodde att hon hade vinterkräksjukan.
Efter en vecka hemma så kom hon iväg till Vårdcentralen där läkaren sa att hon behövde både penicillin och hostmedicin, men att hon inte vågade skriva ut något till mamma utan ville att mamma skulle åka in till akuten. Men mamma var helt slut efter att ha varit hos läkaren så hon ville åka in dagen efter. Min bror följde med mamma in till akuten och mamma blev inlagd.





Stort TACK till den läkaren som efter att ha pratat med mamma om sjukdomsbilden dittills tog ett EKG på mamma.
Mamma hade lunginflammation och till följd av denna fått en liten hjärtinfarkt. Därav att hon kräktes hela kroppen ut och in. Ingen vinterkräksjuka där.

Samma typ av ångest drabbade mig när jag klev in på hjärtintensiven där mamma låg som jag kände som liten när pappa brutit foten. Den där doften! Ingen för mig behaglig arom. Alls.

Mitt i allt farande mellan jobbet, mammas bostad, sjukhuset och hemma så har min älskade dotter köpt en lägenhet. Från visning, bud och inköp 8 dagar. Hon (och två andra) var på visning en knapp vecka innan den första planerade visningen. Då hon inte kunde för att hon arbetade. Efter den sista visningen blev det budgivning som J vann! Hon är så glad och jag också!

Vi har också hunnit med lite glöggmys med kompisar på lördagskvällen och med Ps familj förra söndagen. Det finns väl ingen arom som jag gillar så mycket i juliga tider som glögg. Eller! alla juliga aromer är jag totalt kär i. Heja julen och välkommen!




Veckan som passerat har varit en ren berg och dalbana i känslor. Känslor på alla plan. Lycka, sorg, förtvivlan, total glädje och en enorm trötthet. Men nu är jag ledig och ska försöka återhämta mig så gott jag kan. Mamma ligger inte längre kvar på intensiven utan är flyttad till geriatriken och återhämtar sig sakta. Vilket är jätteskönt!

Nästa vecka: Absolut

Äntligen helg!


Anki, AnnaKarin i Stockholm, LivsrummetOlagkatt, Pensionären på önPettas, ToveUlla





7 kommentarer:

olgakatt sa...

Efter att ha arbetat på sjukhus i ca 40 år har jag förstås ingen bestämd doft förknippad med den totala miljön längre, det liktar olika på olika ställen. Men det finns en arom i vårdmiljön som ännu ger mig hjärtklappning - eter! Den aromen är intimt förknippad med skolsyster och skolläkarundersökningar. Numera är den sällsynt, eter används knappast alls längre. Men precis som din barndomsupplevelse så sitter det fast i minnet så lämge vi lever. Doftminnen är synnerligen starka!

englundskan sa...

Sjukhuslukt är kall. Men det kanske är bra att det inte finns något parfymerat i alla fall, men lite kaffedoft vore inte så dumt ibland.

Karin sa...

Slutet gott allting gott? Men oj, vilken vecka! Grattis till dotterns lägenhet! Och vilken tur att du gillar julen, så att det inte blir ytterligare en stressfaktor!

HeLena sa...

Så är det ju med doftminnen. Ibland kan man kastas tillbaka långt innan man förstår att det är ett doftminne..

HeLena sa...

Kaffedoft och nybakta kanelbullars doft på sjukhus, det vore nåt!

HeLena sa...

Tack! Hon är väldigt förväntansfull. Nej jag hoppas att jag inte får mer stress än vad som är på jobbet...

Bevare mig väl sa...

Tänk så det kan bli, dofter och minnen går liksom hand i hand vare sig de är goda eller inte!
Det som händer med ens nära och kära påverkar en verkligen känslomässigt;
och jag som är känslosam tycker att ditt inlägg om arom fått en mänsklig doft!