Tack för alla värmande kommentarer! Det känns fantastiskt att få så fin respons.
Vi är kattvakter åt Ps systers katt Mira. När hon först kom för tre veckor sedan var hon "liten" och skrajsen. Morrade som värsta lejonet, fräste och gömde sig under soffan.
Lina som ju är en nyfiken dam springer med lätta (så lätt hon nu kan då hon är en väldigt "klumpig" katt som hörs på flera meters avstånd inomhus) steg fram för att hälsa och nosa på katters vis.
Mira som ju var så rädd så rädd försökte fräsa bort den jobbiga hälsande katten. Och när det inte fungerade sprang och gömde sig. Nu några veckor senare kan dem nosa lite försiktigt och till och med äta bredvid varandra... nåja nästan..
Mira har ju tittat på Lina som får springa ut och in som hon vill och bestämt sig för att hon minsann också ska få gå ut. -Miiiiijjjjaaaaauuuuuuuuuuuuu!!! Miiiiijjjjaaaaauuuuuuuuuuuuu! Miiijau! Mjau, mjau, mjau!!
Och visst har hon fått gå ut och kolla läget. Men hon vill ha dörren öppen till säkerheten och värmen där inne.
Värmen ja! Hon är en bastukatt, Cs Mira. Ligger framför vedspisen där det är som varmast och sträcker ut sig i hela sin ståtliga längd.
Sakta men säkert har hon kopplat av. Gillar att hoppa upp och lägga sig i mitt knä för att bli klappad.
Det känns bra att tilliten till oss sakta har vuxit och blivit bättre för varje dag som går. Snart kommer matte hem och semestern är över även för Miras del.
För oss kommer det förstås att bli tomt. Och jag undrar hur Lina kommer att reagera...
När jag tänker på Gungstol så ser jag en katt framför mig som ligger hopkurad i sittgropen. Varför? har ingen aning. Men det är väl någon tavla eller annan bild jag sett någon gång.
Min farfar hade en gungstol som jag älskade att gunga i. Min farmor var inte lika förtjust då hon tyckte att jag gungade för högt. Och jag slutade att gunga i deras gungstol då hon skällde på mig...
Dem gjorde sig av med den hederliga gamla gungstolen och köpte en ny som stod på en ram, så den kunde inte gunga högt alls... men tog heller ingen större plats än en fåtölj.
Jag hittade bilden här
Det här var sista rubriken för januari månad och jag la i hop två veckor i en. Himla praktiskt att kunna göra så! Tack Anna, klurigt och jättekul!!
Vi har också en nygammal bloggare, Musikanta som varit med i gänget tidigare och två tillkomna rubrik-bloggare, Paula & Vonne. Välkomna! alltid lika roligt med nya vinklingar.
Februari tar Anki över, Välkommen! och om ingen annan gör eller gjort anspråk på mars kan jag ta hand om den månaden.
Nästa vecka: Längtan
Ha en fantastisk helg!!
Anki, Anna, Karin i Stockholm, Livsrummet, Musikanta, Olgakatt, Paulas pörte, Pensionären på ön, Pettas (bloggpaus), Tove, Vonne
7 kommentarer:
Tillit och gungstol passade så bra tycker jag, och katterna därtill. Mycket bra matfreaket! Som gjord för sammanslagning :-)... till och med jag kan få lite kattlängtan ...och gungstols :-)
Kram
Åh, du skulle verkligen gilla vår gungstol med ovanligt långa medar så att man kan gunga rejält högt och låååångt bakåt. Och inte skulle vi skälla på dig heller!
Jag slog också ihop dessa två rubriker, praktiskt. Ser att du också har varit kattvakt. Vi vaktade lilla Greta före jul och det blev SÅ tomt när hon åkte hem. Vi har ju ingen "fast boende" katt här tyvärr. Det kanske blir pä sikt.
Vilken fin berättelse om katterna och hur tilliten växte fram. Min första tanke när jag såg rubriken Gungstol var nästan som din, men med katten i knät hos en gumma med stickning i hand :)
Hej, det kan verkligen vara vanskligt att försöka tussa ihop två katter...o när det äntligen blir frid och fröjd så är det roliga slut! Jag är ny rubrik-bloggare, trevlig med ett veckotema.
Hälsa kissarna, själv har jag två styckern som är bästisar med min vovve
En sådan rar liten berättelse om katterna och så kul att du kunde följa dem med kameran.
Hälsningar
Birgitta
Bra att slå två flugor i en smäll. En sådan gungstol som du visar har jag aldrig sett förr.
Kram!
Skicka en kommentar