Slutet på mars
och förhoppningsvis slutet på vintern. Nästa vecka väntar påsken, allaredan! Tre månader av 2018 har i det närmaste gått förbi.... eller kanske snarare rusat... vad vet jag...
Men fort tycker jag att det gått.
Tre månader vinter. Känns lagom! Fast Kung Bore kunde gjort sitt intåg redan i december för min del men, så blev det inte. I januari dundrade han in, men nu räcker det! Jag är så redo för vår. Färger, fågelkvitter, blommor och blad och värme! Som jag längtar efter värmen!
Och med värmen går tjälen ur marken. Behövs nu när det är så mycket snö som ska smälta undan. På vår lilla grusväg här hemma har vi sjöar på ett par ställen... inte roligt.
Min bil kan i alla fall inte simma!
April
får vi väl ändå kalla för vårmånad! Även om det kan falla en del nederbörd i form av snö. Men på sina ställen har jag sett att Snödroppar och Vårlökar tittat upp och Tussilago! Det är så härligt när dem dyker upp! För även om kylan ännu håller sitt grepp om oss så vittnar blommorna om snart...
Snart!
Friskis och Svettis
Jag har sakta kommit igång med träningen. Inte så att jag springer något Marathon (kommer nog aldrig att göra det heller) men försiktigt, jag får inte ta ut mig utan måste låta kroppen hinna med och bygga muskler sakta. Muskler som ska stanna (med underhåll förstås).
Det är konstigt hur mina muskler bara försvunnit (eller nej, inte egentligen). Jag tog min styrka för given, den har ju alltid funnits där! Men det är inte bara knoppen som är trött utan även kroppen.
Utmattad! Slut!
Jag har kört slut på mig själv! Under en väldigt lång tid. Tagit hand om allt och alla, utom mig själv. Kämpat på!
Men nu kämpar jag mig tillbaka. Tillbaka till mig själv.
Hjälp
jag har bra hjälp! Och min älskade P och mina fantastiska barn finns där med mig hela tiden.
Stöttar, håller om och går med mig.
Sommartid
i natt klockan två blir klockan tre. Vi hoppar över en timme på dygnet för att få ljusare kvällar framöver. Jag gillar det egentligen inte, min kropp blir lite knasig över den förlorade timmen. Likaså när vintertid ska infalla. Det brukar ta ungefär en vecka innan jag känner mig som vanligt igen. Men jag gillar ordet, Sommartid!
Låter så hoppfullt! Nu är tid för sommar! men först mina vänner
VÅR!
Välkommen!
 |
| Från 27/3 - 2017 |
2 kommentarer:
Allra sötaste Helena! Du ser så fräsch ut, även om du har tagit slut på dig själv mera eller mindre i tanken om att ta hand om andra. Så skönt att du har alla de dina runt dig och som stöttar och har stöttat.
Önskar dig en skön söndag och att du bara har det bra, tänker på dig själv lite mera. <3
Tack fina<3!
Det har inte varit medvetet, förstås. Men så ser den krassa verkligheten ut.
Jag hoppas att ni har det bra också.
Stor kram!
Skicka en kommentar