Som jag har sett fram emot den här lediga helgen!
Det har varit en lång, kall och jobbig vår.
På alla plan...
När man är "sjuk i huvudet" ;-) så är det inte mycket som fungerar..
Jag har inte alls mått bra psykiskt eller fysiskt heller för den delen. Ont överallt i varenda muskel och led, ingen kraft eller energi. Mycket ångest med tryck över bröstet, hårda hjärtslag och förvirring...
När allt "kokar över" inombords..
När hjärnan inte kopplar ihop trådarna som jag så tydligt ser men ändå inte kan få fram..
När allting rusar på i hundranittio och ändå går i slow motion..
När hjärnspökenas tankar blir sanning och faktiskt, fast jag vet att det är helt galet..
När natten blir morgon mitt i natten och jag ligger vaken med snurrande tankar och panik i bröstet och somnar om någon halvtimme innan det är dags att gå upp..
Då är jag inte stor och stark.
Då vill jag bara lägga mig ner, krypa undan och inte synas.
Men det gör jag inte.
Jag går upp, åker till jobbet och försöker hålla ihop och göra mitt bästa.
Det fungerar sådär va!
Stor stor skam..
Hur kunde jag bli sjuk?
När blev det så fel?
Ja, det vet jag inte. Men jag har tryckt undan och förträngt för länge och för mycket.
Allt som gjort ont och varit jobbigt har jag stoppat undan och lagrat, inte vågat se på...
Sett glad ut och varit duktig. Sällan sagt ifrån då människor trampat på mig och gjort mig illa.
Livet.
Men nu mår jag bättre.
Har hittat en toppenkvinna som hjälper med att stärka upp mig och mina inre organ med örter.
Hokus pokus tänker ni kanske, men det fungerar för mig.
Det är det enda som räknas. Jag ska må bra!
Till min bergochdalbana av liv kan jag bara vara tacksam.
Tacksam för att jag kommit hit där jag är och ser på mig själv med kärlek.
Tacksam att mina före detta chefer och arbetsledare inte varit så bra (för mig) så att jag har kunnat se och förstå hur jag kan göra ännu bättre ifrån mig i att leda mig själv och andra.
Så väldigt tacksam för att jag ännu kan växa och ta till mig klokhet, kunskap och insikter!
Så tacksam att jag kan välja vad jag vill och inte.
Livet.
Stor kram!
4 kommentarer:
Jag känner igen mycket av det du beskriver. Så där mådde jag också för ca 20 år sedan. Jag förstod det knappt själv..gick på ändå. Det är starkt att beskriva det du bär inom dig; jag är säker på att det stärker många andra samtidigt.
Och örter är inte hokuspokus. De är grunden till all medicin som vi har idag. Med rätt kunskap och rätt användning stärker örterna både kropp och själ. Det enda som räknas är att du ska må bra, så bra tänkt!
Stor kram till dig med!
Tack Karin! Det är så lätt att ta sig själv för givet. Jag är stark - jag fixar - tills det plötsligt inte går längre... och då blir "man" förvånad. Återhämtning är så mycket viktigare än vad som pratas om.
Jag vet att örter fungerar men har stött på så mycket motstånd, inte mitt problem jag vet men det är synd att skolmedicinen är det enda som räknas. Så många människor skulle må bättre med naturmedicin. Skolmedicinen och naturmedicinen skulle jobba mer tillsammans... tycker jag.
<3<3<3
Helena, ledsen att läsa att du inte mår bra. Vet ju att du tampats med utbrändhet förr, och vet ju att den har en tendens att komma tillbaka.
SÅ jobbigt att den sätter sig på både psyket och rent fysiskt.
VILL att du ska må bra, och hoppas att du är på väg dit!!
KRAMAR!!
Hej Annika!
Jo, så är det. Kör man på utan återhämtning så tar allt slut såsmåningom..
Det har varit många tuffa år och när jag inte orkade psykiskt längre så blir även fysiken påverkad..
Ja, jag mår mycket bättre och det går framåt. Det finns inget annat nu!
Stor kram!<3<3
Skicka en kommentar