Thank God That I Found You

Innan jag mötte min älskade P så levde jag tillsammans med en annan man.
Vi har två fantastiska barn tillsammans och så har han två grabbar sedan tidigare som jag också betraktar som mina egna.

Det är nu i dagarna exakt tre år sedan som P dök upp som gubben ur lådan och fullständigt rammade mig - rakt ner i diket.

Jag låg där i diket och sprattlade runt, ena sekunden i himlen för att i nästa vara under vattenytan och inte få luft.
Hur gör jag nu?
Vad är det jag känner?
Vad vill jag?

Livrädd!
Världen totalt omskakad och verkligheten som ändå måsta snurra vidare.

Att jag måste kliva vidare oavsett om det var på egen hand eller tillsammans med P var det enda som jag kände säkert.
Jag visste ju inte alls vad P kände. Vad han ville. Hur han hade tänkt sig sin framtid.

Jag hade ju sedan länge länge bestämt mig för att om jag lämnade äktenskapet som jag levde i så skulle jag inte ha någon ny man!
Bara ta hand om mig själv.

Men så blev det inte.
Jag tog mod till mig, på vinst och förlust och frågade P vad vi höll på med. Flirt eller allvar?
Jag är så otroligt lycklig över att jag vågade fråga.
Som jag skakade!
Vilken handsvett!
Hua hua... tror inte att det syntes utanpå, jag satt där, hur cool som helst och vispade runt i lunchmaten på tallriken...

Jag trodde inte att det var möjligt att känna så här. Att en femtioårig tant kan bli lika kär med allt vad det innebär, som man blev i tonåren.
Härligt!
Jag älskar dig så innerligt P och är så väldigt lycklig!

Den här låten berättar ungefär hur det var och känns!

Och när jag hör den vill jag dansa runt runt av lycka...

Thank God That I Found You!