- du är min bästis

När jag var liten hade jag en bästis. Och med liten menar jag innan 7 års ålder. Vi brukade leka med bilar i sandlådan och bygga hus och vägar. Gå till lekparken och stanna där i flera timmar och gunga, klättra i klätterställningen, gunga på gungbrädan - en riktig favorit! Att gunga så högt så att vi verkligen studsade till högt där uppe i luften. Hur kul som helst!! Och plaskdammen! Som vi lekte i den och skrapade upp knäna i botten på asfalten. Men en fröjd att kunna ta med sig picknick och stanna där hela dagen innan vi var tillräckligt stora för att gå till badstranden själva.

På vintern åkte vi med slängkälken i parken. Eller pulka i skogen bakom vårat hus. Min bästis bodde i porten bredvid mig och vi hade så mycket roligt ihop. Men vi bråkade också - men det gick fort över, tack o lov!

Senare sen när vi var en sådär 9-10 år så utökades kamratkretsen och vi umgicks fler än bara vi två. Men vi fortsatte att åka pulka och bygga gupp i snön. Skridskor älskade vi också. Vi var ute i timmar tills vi var blöta och tårna inte längre hade någon känsel. Då gick vi ofta in till Annika och drack te och käkade rostade mackor.... så gott!

Under somrarna cyklade vi ner till Ängby eller Kaananbadet där vi höll till hela dagarna med medtagen picknick. Min bestod oftast i Skogaholmslimpa med Herrgårdsost och mammas hemgjorda drottningsaft. Kanten på osten som bågnade då den svettades i solen. Men oj så gott det smakade! Alltid! Och som vi badade, i timmar!!
När skolan började var vi pepparkaksbruna allihopa. Fina fina minnen!
M-L, jag och Annika har kontakt än idag. Så roligt!

Bästisar ja. I vuxen ålder kallar vi ju inte våra nära vänner för bästisar även om dem ju är det.
Tidigare hade jag många kvinnor i min närhet som jag umgicks med. Inte så ofta men några gånger om året blev det. Men livet sänder i väg oss på olika vägar och träffarna blir allt mer sällan. Via sociala medier håller vi ändå ett litet vakande öga över vad vi alla håller på med. Det är skoj!

Men jag saknar kontakten. Nu under Corona blir det särskilt tydligt. Det är kul att se fina bilder på Instagram och FB men i och med att vi har dessa sociala medier så rings vi ju inte. Innan våra smarta telefoner kom in i bilden så ringde vi till varandra och kollade läget, med det händer inte idag. Det behövs liksom inte, vi ser ju vad vi alla har för oss ändå. En glimt i alla fall.

Häromdagen hörde jag en låt på radion som fick mig att tänka på det här. Och i socialdistanseringens tid så blir det tydligt, jag och du får vara vår egen bästis. Vilket vi ju alltid ska vara! Men jag saknar mina väninnor!

Tycker så mycket om den här låten. Både text, musik och arrangemang! Kanonbra helt enkelt! Jag kan lyssna om och om igen. Älskar när det är så!!
Vill du följa mig på instagram så hittar du mig under jordgubbarochbubbel.
Skön söndag!
Kram

- gott nytt år & året 2019

Bild från här

och God fortsättning!! Jag hoppas ni hade en fantastisk jul och nyår!

Så har ett år till gått förbi

och ett helt decennium också. Jag tycker inte det känns så länge sedan som jag som yngre pratade med mina kompisar om 20-talet. 1920 då och det är alltså hundra år sedan nu... 

Mina far och morföräldrar var födda kring 1910-talet och jag har ju träffat dem och minns dem tydligt... det är en märklig känsla i tid... tycker jag, så nära men ändå så långt borta.

I januari 2019 hade vi snö och lite kyla även om den detta år ännu lyser med sin frånvaro. Det är knasigt det här med vädret. Plus 8 grader hade vi häromdagen. Klart att jag vet att det beror på miljöförstöringen men det är ändå svårt att ta in. 

Och detta mörker... det blir ju aldrig ljust om inte molnen drar bort och solen visar sig. Så härligt men bortskämda med sol denna vintersäsong är vi inte.

I februari 

hade vi ännu vinter, dottern fyllde 25 år och brorsonen fyllde 17 år, det firade vi med bowling, middag och tårta. Himla mysigt att kunna umgås, äta gott och ha trevligt ihop.

I mars fyllde svägerskan C 50 år, 

då gjorde jag smörgåstårtor till kalaset som blev himla lyckat. Allt smakade toppen och var jättetrevligt. 

I april kom våren med värmen. 
Det var så skönt efter som det kändes, den långa vintern...

här är hängena klädda till dans...

Skogsvaktaren röjde i naturreservatet så att vi återigen skulle kunna promenera runt där efter stormen Alfrida...

I maj blev det bakslag 

och vi vaknade återigen upp till kyla och snö... stannade inte så länge men jag gillade det inte... vem gjorde?

I maj var vi också iväg en vecka till San Augustin på Gran Canaria med Ps mamma. En varm och mycket skön resa hade vi. 

Det här är en del av 2019 resten får vänta till en annan dag. Då jag av misstag lyckats radera alla bilder som jag hade i telefonen ####%%%&&&!! dem finns i molnet, MEN! jag måste lära mig hur jag får ur dem därifrån och ner i datorn...

Hoppas ni får en skön trettonhelg!

Stor kram!

- nostalgi

1977
Året då jag gick i femte klass. På våren i skolan hade vi alltid en varieté  "Karusellen" där vi uppträdde inför våra klasskamrater och hela skolan.
En hel eftermiddag utan undervisning, ni förstår hur lyckliga vi var!
Det var många olika sorters föreställningar, sång, dans, trolleri, roliga historier och mycket annat.
Jag och mina kompisar sjöng flertalet gånger.

Våren 1977 så mimade jag och min kompis T till Baccaras "Yes Sir, I can Boogie". Vi lånade Ts mammas underklänningar (hualigen… ) som var vita och svarta. Tunna skira vackra med spets... vi var så snygga!

Vi hade hittat på en koreografi och mimade. Duktiga tror jag vi var. Men framför allt hade vi så roligt när vi övade in alla dessa danser och texter.
Det var viktigt att det såg ut som att vi sjöng på riktigt!

Kom och tänka på det här, härom dagen när jag och en arbetskamrat pratade om gamla låtar... Nostalgi.
Året efter mimade vi till "Parlez-vous Francais", också en av Baccaras låtar...
men det är en annan historia.

- nu tändas tusen juleljus

Luciamorgonen vaknar vi upp till lätt snöfall och ett tunt vitt täcke som har lagt sig över skogen. Så mysigt. Dock är det inte så kallt som jag skulle vilja ha det. En fyra fem minus skulle vara toppen men tempen ligger bara runt nollan så snön är nog lite blöt. Det kan ju också vara skoj. Snöbollar kommer att kastas idag men det blir blöta hårda bollar och det är inte alltid kul att få på sig...

Lucia ja. Som ung sjöng jag varje lucia. Det började redan i trean med kören i grundskolan. Ifrån årskurs sju var jag ledig från skolan varje lucia för jag sjöng i en annan kör och vi sjöng för nobelpristagarna (dem som inte redan rest hem) på Grand Hotell varje luciamorgon. Dem blev rent ut sagt tagna på sängen där vi kom med vita linnen och ljus i håret. Sen  gick vi i ett stort luciatåg och sjöng till lunchen i vinterträdgården. Så kul! Så fantastiskt roligt att ha dem minnena med mig. 

Luciasånger finns det många som jag älskar men idag bjuder jag på en som för mig står för själva starten på allt vad julen är...

Den här luciadagen ska jag ju jobba förstås men först blir det frukost, kaffe och papparkakor till Svts luciamorgon.
Ha en fin Lucia!

- december julrusch för hela slanten...

inte hemma hos mig, där har jag lagt ner. Det blir som det blir - julen kommer ändå.

Stjärnor och ljus
har jag förstås satt upp. Inte riktigt klar ännu, det hann jag inte med inför första advent men jag är på god väg. Och det är inte bråttom. Jag tycker ju om allt det juliga röda gröna guldiga glittriga och glimmiga som är. Det är så mysigt och ljuset behövs nu när det är mörkt. Det gör mig glad!

Kattvakter
är vi just nu. Kusinkatten Mira från stan är hos oss och hälsar på då hennes matte skulle flytta. Det är också mysigt. Linakatten tycker det är okej och Mira boar in sig mer och mer... men till helgen bär det av hemåt stan igen för henne. Till hennes nya hem.

Solsken
hade vi häromdagen. Så härligt! Det blir så väldigt påtagligt efter mörker och regn när solen strålar upp sig på blå himmel - det är som att höra sin favvolåt på dansgolvet - ren lycka!

På jobbet
är det rusch inför jul och det som komma skall. Vi har bråda dagar för att hinna med att få ut och upp allt som ni behöver och inte till jul. Men det är roligt! och har egentligen bara börjat... dem värsta dagarna blir helgen innan, 22 och 23 december.... då får vi hålla i luvan...

Julmusik
hör december till och jag har lyssnat lite. Inte alls som förr då jag kunde börja redan i september/oktober... knasigt? ja kanske... men det har sin förklaring i att när jag som ung sjöng i kör så började vi öva  på lucia och julsånger i slutet av september så det sitter lite i ryggmärgen...

Finlands självständighetsdag
igår 6 december. Då tände jag ljus i fönstren för att hedra dem som stred för Finlands frihet och självständighet. Det här är inte en tradition som jag fått med mig hemifrån utan som jag anammat i vuxen ålder. Det känns viktigt då jag tror att mina far och morföräldrar och deras föräldrar fick kämpa... dessvärre är det inget som jag har kännedom om då vi inte pratade om det hemma...
Stort Grattis Finland!

Instagram
finns jag på också, du hittar mig under hel.lah

Snön
lyser med sin frånvaro, idag har vi plusgrader och grönt i skogen. Men lite snö har vi haft här och jag hoppas det kommer igen...

Stor kram

Lite nostalgi

Sommaren får mig alltid att tänka på sommarloven som liten flicka. Då när livet bara var.
Allt som oftast vaknade jag tidigt och gick ut utan att äta frukost för att leka med mig själv på gården. Jag hoppade hage, grävde i sandlådan, klängde på räckena (en stål konstruktion med tre olika höjder där jag hängde i knävecken eller kastade mig framåt med ett ben framför räcket och ett bakom och snurrade runt runt runt.... ). Ofta var klockan inte mer än 6.30 men solen sken och värmde mina fötter, svalorna flög högt ovanför huvudet och sjöng... som jag älskar det. Doften av solvarm asfalt, Vresrosor och sand samt att höra svalorna! Härligt!
Doften av regnvåt asfalt som solen håller på att torka upp är också något som jag gillar.

Vi hade en fin häck av Vresrosor, vita och rosa runt sandlådan på gården och när dem blommade var doften intensiv. Där jag är uppvuxen i  Blackeberg i västra Stockholm så hade vi det fint med närhet till skogen och Mälaren. Och på varje gård innanför huskropparna fanns allt som oftast en fin lekplats, piskställning och olika sorters blommande buskar. Bästa gömstället när vi lekte Burken var bland Ölandstokarna...

Ölandstok - Bild från här

Vresros (Rosa rugosa)- Bild från här

Efter någon timme tröttnade jag och magen gjorde sig påmind och jag gick in och åt frukost. Sen gick jag ut på gården igen och ofta var någon kompis därute redan eller så gick jag och ringde på hos någon.

Lite senare i 10-11 årsåldern och upp i yngre tonåren ringde vi till varandra innan vi sågs för att åka och bada vid Kaananbadet eller Ängbybadet. Matsäcken bestod alltid av mammas hemgjorda Drottningsaft (godast i Världen), mackor av Skogaholmslimpa med Herrgårdsost, som alltid torkade i kanterna, men smakade himmelskt efter några timmars intensivt badande. Att saften höll närmare 30 grader gjorde inget heller...

Sommarplågan sommaren 1976

Och så lyssnade vi på skivor, mycket ABBA men också Beatles, Manhattan Transfer och Björn Skifs och många många fler

Ofta spelade vi in låtar som vi gillade mycket. Svensktoppen lyssnade vi alltid på jag och Annika och med fingrarna beredda på bandspelarens pausknapp tryckte vi igång eller pausade för nästa låt.

Harpos "Moviestar" gillade vi mycket. Precis som Björn Skifs "I mörkret med dig". Den var fnissig och spännande då vi ju förstod vad han menar i sin text fast egentligen inte...

Här hittade jag en lista som jag tycker är kul och enligt den så låg "Moviestar" och "I mörkret med dig" samtidigt på Svensktoppen.  

Glass var (är fortfarande) något som gillade. GB-Toffee kommer jag ihåg att jag gillade mycket, likaså 88:an, GB Sandwich och Zoom.

88:an, GB Sandwich och Nogger äter jag gärna än i dag. Favoriten av alla var Minty!

Den dök upp som en kanon våren 1980 och såldes under 1981 men 1982 försvann den. Det blev ett hett samtalsämne... men jag kommer inte ihåg varför den togs bort.

Här kan du hitta fler glassbilder på GBs olika glassar under åren.

Sommaren 1976 fyllde jag 10 år. Jag tog hål i öronen och fick en röd cykel som hette Brillant. Jag älskade min cykel! Den blev stulen utanför tunnelbanan i Blackeberg en sex-sju år senare...
Till min stora sorg!
Det skulle dröja ända tills jag fyllde 40 år innan jag fick en ny...
Men det är en annan historia.